Danielle

Nu gälle det att bestämma sig. Hur kan det vara så mycket frågor?
Det brast för mig igår. Jag grina när vi skulle sova. det slog mig att det kanske inte är vi?
Foten ska ligga där den är och hans hand i min.
Det är nästan så det brister när jag sitter på jobbet och skriver detta. Jag älskar honom, men jag kommer ingenstans. Det är inget som ska misstolkas, Patrik är det ända som håller mig kvar här och jag är så glad att jag har honom. Jag är trött på folk, jag är trött på jobbet, jag är inte sugen på handbollen men jag kan inte bara sluta och sitta hemma.

Mitt liv kan förändras på några minuter och frågan är om jag är redo för det...

Hur ska man veta det?
När våren kommer vill jag inte vara här. Jag vill plugga jag vill bort, jag vill ligga i hästens hela dagarna. Jag vilol inte existera. Jag finns inte och det vore så skönt. Vem kan komma och säga att man finns eller inte?

Mycket tankar och jag tänker mycket på min vän. Hon åker på fredag och det känns inge bra! Jag hoppas hon tar hand om sig så hon kommer hem igen! Hur fan skulle det vara annars?? Nu brister det igen!

Ska nog inte vara så nära folk, jag är jävligt labil och jag vet inte vad det beror på. Känner mig tom och ensam och jag vet att jag inte är det... Jag har folk runt mig. Patrik, smulan, XXX, Mamma. Min mamma är den bästa. Hon har alltid svar på allting. Jag förstår inte.