Fotograf:

BILD: HÅKAN EKEBACKE

En ärrad talang

ÖREBRO Mitt under matchen bröts hennes fingrar rakt av.
När Danielle Sillrén, 24, ändå försökte fira segern svimmade hon av smärta. 
Nu berättar hon om ärret som förändrade allt.
- När de tog av gipset kände jag inte handen och började gråta. Jag fick börja om från början, som att vara bebis igen, säger ÖSK:s storskytt.

För de flesta är förra säsongen glömd. ÖSK Handboll klev upp i ettan och det är nu och inte då som allt fokus ligger på. Men för Danielle Sillrén är det svårt att släppa det som hände i säsongens sista hemmamatch, det första kvalmötet med Härnösand i Idrottshuset. Det var då hon i matchens slutskede täckte ett lågt skott.
- Det knackade till direkt och jag kände att lång- och pekfingret var brutna. Det gjorde förbannat ont. Först trodde jag att det var bollen som träffat mig, men sen förstod jag att det var motståndarens hand, säger Sillrén, som blev liggande på golvet i våldsamma smärtor.

Eftersom att de två frakturerna i mellanhanden var fina uppstod ingen svullnad. Det kunde faktiskt ha gjort allt ännu värre.
- När Malin (tränare Lake) sprang fram trodde hon att fingrarna hoppat ur led och tänkte dra dem till rätta. Jag skrek bestämt att hon skulle låta mig vara.
Bara minuterna senare var matchen över. Spelare och ledare firade segern hoppandes i en ring. Sillrén hängde på. Men bara till benen vek sig.

- Jag svimmade av efter matchen. Sedan blev det operation, gips och skena i totalt sex veckor.
För ÖSK:s storskytt innebar det en sommar utan träning av den rykande skotthanden. Men det innebar mer än så. Nämligen en lång väg tillbaka.
- Visst kommer jag sluta med handboll en dag men då är det något jag vill göra självmant, inget som jag tvingas till. Handbollen har varit mitt liv sen jag gick i femman, det var inte kul att tänka i sådana banor.

När Sillrén tog bort stödskenan fick hon en chock. Hon såg sin hand, men hon kände den inte.
- Fingrarna svarade inte när jag försökte röra dem. Då började jag att grina.