09.03.27 Dunder om säsongen så här långt
Tomas Dunder delar med sig av sina tankar om säsongen som gått. |
Damtränaren Tomas Dunder delar med dig av säsongen som han ser den. Han delar ut både applåder och burop, så väl till det egna laget som till seriens övriga lag.
Säsongen startade med ett tufft derby mot HK Järnvägen. Vi hade egentligen ingen aning om hur vi stod oss handbollsmässigt. Fysiskt visste vi att vi var starka. Inledningen av seriepremiären var väldigt trög med många tekniska misstag och kanske allt för högt tempo. Halvtidresultatet skrevs till 7-9. Jag kände då att nervositeten började släppa och vi kändes starka. Vi diskuterade lite i halvlek om några förändringar och tjejerna köpte det. Andra halvleken började med mycket bättre målvaktsspel och bättre koncentration i kontringsspelet vilket ledde till många enkla mål. Vi hittade ett riktig go i laget och sprang sönder Järnvägen som jag i efterhand tycker vek ner sig. Slutresultatet skrevs till 12-27 och Jennifer Albertsson hade presenterat sig i den svarta matchtröjan.
Helgen därpå var det dags för hemmapremiär mot Vadstena. Vadstena hade försökt flytta matchen på grund av A-flicks-SM, vilket vi inte gick med på eftersom att vi hade hemmapremiär inför sponsorer som skulle se resultatet av försäsongen och att satsningen var ett faktum. Dessutom tillåter inte förbundet matchflytt av den anledningen. Vadstena var helt enkelt tvungna att gå med på att spela matchen vilket vi var helt inställda på att göra tills vi fick ett sent återbud dagen innan matchen. Anledningen var att en spelare i Vadstena hade skadat sig och de inte hade fullt lag. Härmed var klubbarna överrens om att ÖSK skulle vinna matchen på walkover, 10-0. I det här läget gick Mellansvenska handbollförbundet in och tvingade oss att spela matchen på grund av att de inte tillåter walkover. Alla matcher ska spelas enligt dem. Vi blir i det här läget tvungna att spela matchen till vilket pris som helst. För oss innebar detta att vi var tvungna att lägga in matchen en spelledig helg då vissa av våra spelare hade planerat annat. När man gör en elitsatsning har man max 3 spellediga helger förutom juluppehållet som är max två veckor. Då passar man på att planera in lite social verksamhet och i det här läget tvingar förbundet oss att ta bort en av de helgerna. Vi spelade av matchen, enligt mig en av säsongens sämsta insatser med mycket tekniska fel och dålig skärpa i avsluten. Dock ska vi ge Vadstena cred. VHF var det enda laget som tog 2 poäng i Idrottshuset denna säsong. De kämpade på riktigt bra med Cecilia Holmberg och Sofia Falk i spetsen. Vi förlorade matchen med 22-24. Grattis Vadstena!
Säsongen fortsätter rulla på med ett riktigt bottennapp i Linköping där vi inledde på ett bra sätt och avslutningen var det inget fel på, men allt däremellan var under all kritik. I det här skedet av säsongen trodde jag att RP skulle vara bättre eftersom de kom från södra ettan och hade målsättningen att ta steget upp direkt med herr Larholm vid rodret. Förlust blev det med 23-16.
Matchen efter RP spelades mot AIK hemma. Den här matchen var en enda långa transportsträcka mot 2 nya poäng. Matchen präglades av riktigt bra tempo och distinkta avslut där det rasslade bakom Sabina Pedran i AIK-kassen 36 gånger. I vår endast 19.
I bortamötet mot Arboga viker vi ner oss totalt och kommer inte alls upp i normal standard och vi spelar inte handboll efter de planer vi hade. Första halvlek var jämn men i andra halvlek hade vi oerhört svårt att få stopp på Arbogas duktiga niometersspelare Malin Nord och Karin Fredlund. Dom snurrade upp oss gång på gång. Matchen slutade 28-20 till Arboga. I det här läget hade vi förlorat 3 av 5 matcher! Men skam den som ger sig. Redan första träningen därefter bestämde vi oss för att ta en match i taget och gå in med 110 % inställning och skita i tabellen.
Nästa motstånd stod NKIK för som har gått ut med en fortsatt damsatsning. Det fanns en tydlig besvikelsen från förra säsongen då man misslyckades att ta steget upp men ändå uttalat ett flertal gånger om att division 2 dam var för dålig för NKIK. Lite konstig kan tyckas.
Matchen mot NKIK präglades av riktigt bra försvar och målvaktsspel där NKIK hade svårt att komma till avslut i uppställda spel. ÖSK kontrollerade matchen från matchminut 1 till minut 55 då NKIK gjorde ett sista försök att komma ikapp och lyckades stressa ÖSK till enkla misstag. Vi hade dock kylan att hålla i och vinna matchen med 20-19 och Norrköping åkte på sin andra förlust i Idrottshuset av två möjliga. I den här matchen presenterade sig Danielle Sillrén med fint och tungt skytte. Den största underhållningen under matchen kanske kom när man fick se Malin Lake förvandlas till ett åskmoln efter att ha haft en brottningsmatch med NKIKs tränare Bosse på mittlinjen. Som enhällig domare gav jag Malin segern med 1-0.
Efter det kom det en rad med ganska enkla matcher där vi först slog Torshälla borta med 25-30. Emma Bertholdson gjorde en distinkt insats med 9 fullträffar. Tumba hemma var nästa motståndare och matchen slutade 36-30. Tumba kom med ett rent junior/a-flickslag och endast en avbytare. Vinst och två nya härliga poäng inkasserades och vi hade nu en väldig uppåtpekande trend med 3 raka vinster. Detta gjorde naturligtvis att även självförtroendekurvan pekade uppåt. Nästa motstånd stod Huddinge HK för där legenden Carina Johansson fortfarande trummar på. Cina som i juni fyller blott 50 år. Matchen mot Huddinge vanns med 22-20 efter en väldigt tajt tillställning där vi avslutade matchens sista två minuter på bästa tänkbara sätt. Efter ett underbart utkast av målvaktsdebutanten Vivian Kamel kunde Jennifer Albertsson säkert trycka dit 22-20 bakom Linnéa Warninger. Nästa match var den första Stockholmsresan där HK Tallen stod för motståndet. Vi presterade oerhört bra målvakts- och försvarsspel där vi i första halvlek endast släppte in 3 bollar. Vi bestämde i halvlek att fortsätta jobba stenhårt bakåt och få enkla kontringsmål framåt vilket vi lyckades med. Slutresultatet skrivs till 10-30. Det roliga i den här matchen var att vi hade tre 6-målsskyttar; Emma Bertholdson, Danielle Sillrén och Jennifer Albertsson vilket tyder på bredd i laget. I det här skedet av säsongen hade vi nu 5 raka vinster och två heta derbyn mot lokalkonkurrenten Lindeskolans IF låg framför oss. Vi hade förlorat stort mot dem i en av de sista träningsmatcherna inför säsongen.
Bortamatchen mot Lindesberg blev flyttad på grund av juniorelitcupen där både Örebro och Lindesberg hade spelare och ledare i Katrineholm. Det i sin tur gjorde att vi gick in i ett juluppehåll med individuell Nisseträning, god mat och mycket välbehövlig vila ifrån varandra. Efter juluppehållet drog vi igång med en stenhård träningshelg på GIH där vi helt plötsligt fick se att mycket av det spel vi tränat på innan jul hade satt sig. Jag tror att det var väldigt välbehövligt att vara från varandra i någon vecka. Direkt efter träningshelgen på GIH drog vi igång med det tuffa bortaderbyt mot Lindesberg. Vi gjorde en kanon matchuppvärmning och fick en riktig bra start på matchen. Vi hade samlat kraft i ett antal dagar, för att kriga för en av våra spelare i laget. Linde hade verkligen svårt att hänga med oss då vi kändes tyngre, starkare och hade ett otroligt bra glöd i laget. Vi jobbade stentufft i försvarsspelet och tryckte som fasen i kontringsspelet. Efter en bra första halvlek gick vi till pausvila med 13-18. I andra halvlek presterade vi bra handboll i 25 minuter sedan släpptes Linde in och tillåts göra några enkla mål. Slutresultatet skrevs till 26-34 och vi hade nu vänt på steken från träningsmatchen innan seriestart. ÖSK hade nu jobbat till sig ett psykologiskt övertag inför hemmamatchen två veckor senare. Matchen i Lindesberg dominerades av Danielle Sillrén som förmodligen gjorde en av sitt livs bästa matcher. Hon svarade för 12 baljor.
Ny vecka, ny match och den här gången var det Tallen som stod för motståndet. Den här matchen är det inte mycket att snacka om. Det fanns bara ett lag på planen och det var ÖSK som spelade torpedhandboll vilket gjorde att vi fick ett otroligt brett målskytte. Många gjorda mål på många olika spelare var väldigt roligt. Tallen gjorde precis som Tumba, kom med endast en avbytare, vilket jag inte tycker håller i division 2. Slutresultatet skrevs till 40-17.
Återigen dags för ett hett derby mot Lindeskolan IF. Nu trodde jag att Lindeskolan skulle vara otroligt revanschsugna efter 8-målsförlusten i Lindesberg. Vi fick en bra start igen. Det enda vi hade lite problem med var Lindeskolans duktiga niometersskyttar tvillingarna Linn och Lina Larsson. Efter en bra första halvlek gick vi till vila med 19-13. I den andra halvleken bevakade vi i stort sett bara matchen och hade svårt att göra det avgörande rycket och vi nöjde oss nog med att ha ledningen med 6-8 bollar. Slutresultatet blev 34-26 och återigen stod vi som slutsegrare med 8 bollar. Nu var vi uppe i 8 raka vinster och vi började sätta press på RP och NKIK i toppen av tabellen.
Huddinge borta var nästa match och ännu en låååång Stockholmsresa. Vi packade in våra själar i en tajt liten buss för att åka och hämta två poäng. För andra gången på säsongen utan fullt manskap, en av våra niometersspelare hade fått spelförbud den här veckan av vår fystränare. PANG! Så hade vi fått en bra start och vi ledde med 4-1 efter bara 3 minuter. Efter de tre minuterna vet ingen vad som riktigt hände eller vad vi sysslade med. Mängder med tekniska misstag och missade avslut avlöste varandra och vi fick gå till halvtidsvola i underläge 13-11. Det blev en trög start på andra halvlek men efter ett tag lyckades vi trycka på och återta ledningen. När det återstod 5 minuter ledde vi med 3 bollar men åker på en 2 minutersutvisning. I det här läget går Huddinge ut på dubbelpunkt och vänder helt på matchen igen. Dom gör några snabba mål och vips så leder Huddinge med 22-21 med 10 sekunder och vi tar timeout. Vi lyckas inte komma till något bra läge utan Huddinge går segrande ur striden med 22-21. Efter en väldigt bra matchperiod får vi återigen smaka på en förlust och en väldigt tråkig hemresa. Huddinges måste jag ända ge beröm. De spelar så rutinerat, drar ner på tempot och tvingar oss till enkla misstag det ska också nämnas att de hade en vägg i målet den här matchen vid namn Veronica Wikström.
Efter att ha smakat på den bittra förlusten och hemresan från Stockholm bestämde vi att vi skulle göra en mycket bättre insats i Tumba helgen efter. Och det gjorde vi! Vi sprang över Tumba i deras hemmahall och vann matchen med 18-34. Än en gång visar vi på brett målskytte där Emma Hjulström hade täten med 7 mål.
Dags för Eskilstunalaget Torshälla att komma på besök till Idrottshuset. Vi spelar återigen bra försvarsspel och har väldigt bra tryck i kontringarna. Vi tvingar Torshälla att ta dåliga avslut och det gör att vi kommer till enkla kontringsmål. Slutresultatet skrivs till 38-21. I den här matchen presterar Malin Bergfalk finfint skytte.
Vi är återigen "on the road" med två vinster i bagaget och ett 50-tal supportrar som har tagit sig till Norrköping för att se en väldigt viktig uppgörelse i toppen av tabellen mellan NKIK och ÖSK. När det var dags för line-up undrade man vilket lag som var hemmalag då det jublades som aldrig förr när ÖSK spelarna presenterades. En het, tajt match blev det med mer kamp och vilja än skönspel. Lagen följdes åt till halvtidsresultatet 14-14 och den andra halvleken såg ungefär ut som första. Men NKIK orkade tillslut inte stå upp och vi trampade på med vår fysiska handboll. NKIK blir tvungna att vika ner sig och när slutsignalen går hoppar ÖSK i segerring nöjda med ha tagit två väldigt viktiga poäng i kampen om tabelltoppen. Slutresultatet blev 23-28.
Efter det blev det en ny bra träningsvecka och vi laddade upp för ännu ett tufft derby mot IFK Arboga. Det blev en tuff, hård första halvlek där lagen följdes åt med ett något starkare ÖSK och vi ledde i halvlek med 15-12. I den andra halvleken trycker ÖSK på gasen och springer ifrån Arboga. Matchen slutar 31-22 inför storpublik i Idrottshuset. Det var en bra laginsats rakt igenom där ett femtiotal Arbogasupportrar fick bege sig hem utan två poäng. Vi hade genom vinst mot både NKIK och Arboga nu tagit väldigt viktiga poäng i toppstriden och hade återigen ett bra winning streak med 4 matcher.
Dags för sista Stockholmsresan, denna gång till Solna och AIK. Ett AIK som jag helgen innan sett bli totalt utspelade av HK Järnvägen. När jag kom upp till Solnahallen och såg ett helt annat lag än det jag hade sett föregående helg blev jag lite fundersam över hur många handbollsspelare de har i AIK-dressen? Deras tränare gav mig svaret: mellan 25-35 spelare hade de använt under säsongen. Det gjorde mig lite imponerad då de andra Stockholmslagen, Tallen och Tumba, knappt har med sig avbytare till matcherna. Nog om detta, åter till matchen. Kanske fick vi den sämsta starten på hela säsongen. 7-2 till AIK efter 8 minuters spel och jag blev tvungen att göra lite byten innan vi kom in i matchen. Vi får ett bra flyt och vänder på matchen så att vi går till halvlidsledning 9-13. Vi är nu överrens om att vi har kopplat greppet om matchen och inte tänker tappa det. Det blev en trevande inledning av den andra halvleken där vi förlorade ett numerärt överläge och lät AIK återta kommandot. AIK gick upp i ledning med 4 bollar och vi blev tvungna att lägga in timeout-kortet. Vi kom överrens om att kriga bättre i försvaret och komma till enkla kontringar vilket vi gjorde. På två och en halv minut gjorde vi 4-0 på AIK och det är nu deras tur att lägga in timeout-kortet. Vi tar vatten och är nöjda med vår 2,5 minutersperiod och jag vet inte vad som händer, men AIK börjar spela bättre igen. Lagen följs åt och vi leder med en boll när det är 30 sekunder kvar och AIK har bollen. Frida gör en kanonräddning men domaren blåser straff. AIK tog vara på chansen och fick oavgjort 26-26. Det kändes som en ren förlust då AIK placerar sig som tabelljumbo i tabellen. Dock tycker jag att AIK är ett bättre lag i den här matchen än vad Tallen är och dom placerar sig i mitten konstigt nog. Vi får nöja oss med en poäng och jag tycker inte att det var orättvist på något sätt.
Det blev att åka hem och ladda batterierna inför en ren och skär seriefinal mot RP IF. Matchen blev en målsnål tillställning där båda lagen spelade väldigt bra försvars- och målvaktsspel. Ibland kunde varken spelare eller ledare höra varandra då storpublik hade tagit sig ner till Idrottshuset. Tjejerna gjorde en gedigen insats och matchen var hård, tuff och tät. Slutresultatet skrevs till 20-19 och de helsvarta hoppade återigen i segerring och vi hade nu satt riktig press på RP i tabellen inför de två sista omgångarna.
På måndagsträningen veckan därpå fanns stora leende på både spelare och tränares läppar. SKÖNT, nu väntade Vadstena på bortaplan kommande helg. En väldigt speciell match eftersom det fanns mycket känslor då Vadstena krånglade till det för oss i början av säsongen. Dessutom var Vadstena i det här läget det enda laget vi inte har tagit poäng av. Ett riktigt laddat ÖSK klev av bussen i Vadstena och gick in i hallen och bytte om för uppvärmning. Om man inte var laddad innan så höll man på att explodera när man läste om vad Pontus Hammarberg hade skrivit inför matchen: "Idag lär de nog vara extra taggade eftersom vi vann emot dem i höstas. De försökte då på alla sätt få till en WO trots att vi, i god tid innan, bad om att få flytta matchen pga flick-sm. Till slut var förbundet tvungna att tvinga dem att spela matchen och gissa om vi var taggade. Så här i backspegeln hade de nog tjänat på att vara lite mer medgörliga, men ... hehe."
15 minuter innan matchen skulle starta så kändes det som att taket i Vadstena sporthall åker av och det dundrar in ett 50-tal supportrar varav 12 stycken är ansiktsmålade, dunkar på trummor och blåser i blåsinstrument och hela laget ryser nu av stödet vi känner att vi kommer att få. Jag tittar nu över på Vadstenatjejernas uppvärmningssida där samtliga 13 spelare ser ut att ha blivit A-flickor, med munnarna på vid gavel och de bara står och glor mot de hoppande och sjungande ÖSK-supportrarna. Det hela känns något komisk då Vadstena ville flytta föregående möta på grund av A-flicks-SM. Vi gjorde en helt okej match där vi lät Sofia Falk styra och ställa med fint skytte innan hon klumpigt drar på sig sin tredje 2 minutersutvisning. I andra halvlek bevakar vi resultatet och vi går segrande ur matchen med 22-32. Återigen har vi fin bredd på målskyttet och Jennifer Albertsson sprang sönder Vadstena. Jag tror Jennifer var 100 % med sina 9 fullträffar. Vi var nu klara för kval om vi inte i sista omgången förlorade mot Järnvägen med 32 mål samtidigt som Arboga vann med 33.
Dags för sista seriematchen och den avslutades med ett Järnvägenderby. Vi gjorde inte mer än vi behövde. Vi vann matchen med 21-19 och hade nu även i praktiken säkrat kvalet. Dock ska här sägas att om vi slagit Järnvägen med 11 mål och RP förlorat i Torshälla så hade seriesegern gått till Örebro. Men RP gjorde det dom skulle och vi klarade inte av att vinna derbyt stort. Vi slutar som sagt på en andra plats i tabellen vilket vi får vara nöjda med efter en svajig inledning på säsongen.
Satsning på damhandbollen
Vi har gått från klarhet till klarhet under säsongen som gått, vi började trögt med många nya idéer från de tre nya tränarna. Efter juluppehållet så känns det som det mesta vi pysslade med under hösten hade satt sig. Individuellt har vi gått framåt massor, både i skottteknik, passningsteknik och individuella saker både i försvars- och anfallsspelet. Inte minst har den mentala biten blivit bättre. När man vågar sticka ut hakan som klubb och säga att man gör en satsning på "damhandbollen i Örebro" så får spelarna en omedveten press på sig att prestera. Många föreningar är för "rädda" för att misslyckas kan jag tycka, istället för att se möjligheterna att våga lyckas. Örebro är vad jag vet, första laget på i alla fall de sista 5 åren, som bestämde sig för att göra en satsning på damsidan. Klubben såg möjligheterna i att försöka få ett damlag från regionen att klättra i seriesystemet vilket har gjort att spelarna har fått lära sig leva med pressen om att vinna varje match.
Alla är med på tåget
Efter att åkt bergochdalbana de första 5 matcherna, har vi lyckats sedan dess prestera i alla matcher utom en. Utav de 17 sista matcherna, har endast Huddinge lyckats besegra oss sedan 08.10.26. Jag tycker det är otroligt starkt av både spelare och ledare runt laget! En eloge till oss!
Under säsongen har vi haft en A-trupp på ca 20 spelare, var av vissa inledde med att endast spelat försvarsspel och andra endast deltagit i anfallsspelet. Nu när seriespelet är slut, har vi ingen som bara spelar åt ett håll, vilket tyder på att vi har lyckats utveckla spelarna. Och kanske den största skillnaden på laget, är ju så klart fysiken där Nisse har satt en träningskultur i laget tillsammans med tjejerna, som dom har köpt till 100%.
I matchreferaten som skrivits under säsongen står det ofta om de spelarna som gjort flest mål eller väldigt bra försvars/målvaktsprestationer, men nu så här efteråt vill jag ge en eloge till de spelarna som ligger på gränsen och får vara med ena matchen men inte den andra- Otroligt starkt att ha spelare som blir petade en kväll inför match som syns nere på gymmet dagen efter tidigt på morgonen för att fortsätta kriga. Spelare med sådana här inställningar behöver vi för att få bredd i laget där ingen är säker på sin plats inför matcherna. Spelare som aldrig gnäller utan bara kör vare sig man spelar A-lags match eller U-lags match.
Det är ännu inte slut men tack ändå
Avslutningsvis ska jag säga att vi ledare i laget är nöjda med säsongen i helhet, nu har vi bara som mål att fixa den där "lilla" detaljen KVAL för att kunna skapa så bra förutsättningar som möjligt till nästa säsong. Om vi ger allt nu inför kvalet finns det stora chanser att vi får se 10-12 andra lag i Idrottshuset till nästa säsong. Jag vill även passa på att tacka alla personer som jobbat hårt runt laget under säsongen personer från styrelse till föräldrar (ni vet vilka ni är). TACK!
De andra då?
1a RP IF
Efter att slutsignalen tjöt i Torshälla stod RP som seriesegrare! Enligt mig värdiga vinnare eftersom det är RP som varit det jämnaste laget under hela serien. Spelare som Emma Candemark, Evelina Samuelsson och Ilone Jacobsson har alla tre gjort en kanonsäsong. Med tränare som Erik Larholm och Adam Svantesson så är det klart att RP spelarna utvecklas. Grattis RP och lycka till i div 1!
3a IFK Arboga
Arboga som slutade 3a i tabellen tätt efter ÖSK har blandat och gett under säsongen. Spelaren Malin Nord dominerade stort inledningsvis i säsongen, med efter att Arboga valde att ta in lite gamla rutinerade spelare så tycker jag att Arboga som lag blivit sämre. Men Arbogas kanske största ojämnhet tycker jag har varit målvaktssidan, där de blandat och ger ganska friskt i kassen.
4a Lindeskolans IF
Lindeskolan, som kanske har ett av de yngsta lagen i serien, har imponerat ganska stort på mig. De har i stort sett haft alla lag i serien i gungning. Landslagstrion Lina, Linn och Sara har under säsongen som varit, växt från flicklagsspelare till seniorspelare. Länge sedan jag såg ett damlag från Lindesberg så bra, mycket tack vare den duktiga tränaren Mikael Martinsson som inför säsongen blev klar som damtränare.
5a Norrköpings KIK
NKIK som i två till tre säsonger har gjort en damsatsning på sin 89-91 kull är ett av de lagen som jag tycker har varit en liten besvikelse. Med sådana otroligt duktiga 91-tjejer som laget har, tycker jag att man kan förvänta sig lite mer. Lägg då också till en av seriens absolut bästa vänsterkanter, Angelica Ringdahl, och de borde kunna ännu lite extra.
6a Vadstena HF
Vadstenas tränares syn på fair play har jag ingen förståelse för! Hur man kan dra tre olika historier för att försöka flytta en match? Tycker det är under all kritik och mer eller mindre pinsamt! Att därefter ta upp det i ett "inför match" program för att reta upp Örebro ytterligare är lågt. Frågan är om det var A-flicks-SM som var orsaken? Till oss sa ni i alla fall att ni hade skadade spelare, och i efterhand har man hört att ni hade spelare på skolresa ute i Europa. Dock så är jag inte arg på spelarna i Vadstena och niometaren Sofia Falk kan man ibland tycka bär hela laget på sina axlar, i alla fall i de matcher jag sett. Spelare som Emelie Sjödahl och Ida Simonsson ser jag stor potential i.
7a HK Järnvägen
För att vara nykomlingar i serien tycker jag att HKJ har klarat sig väldigt bra. Nya tränare och en hel del spelarförluster som försvann av olika anledningar. I våra matcher mot HKJ har tre av fyra halvlekar varit väldigt jämna. Kanske ska HKJ bara spela derbymatcher för att vara som bäst? HKJs kanske bästa match hemma i Alléhallen var när man pressade Arboga långt in i matchen. Sämsta matchen måste vara mot Tallen hemma när man förlorar matchen trots 1 spelare mer på planen hela matchen!
8a HK Tallen
Tallen är ett av de lagen vi har haft lättast mot. På två matcher har vi 40 plusmål på Tallen. Kan dock tycka att det är pinsamt dom matcherna man ställer upp med exakt fullt lag, eller ännu värre, åker med 6 spelare till match. Sen är jag även väldigt besviken på att det kan ta tre dagar för Tallen att rapportera in deras hemmamatcher till förbundet så man kan se resultatet. Det är en kalkon stämpel! Dock fick jag i alla fall höra den skönaste hejaklacksledaren uppe i Sköndalshallen: "Heja Tallen ni är bra, men som landslaget ska ni inte và, Tallen Tallen Tallen!" Vad menade gubben?
9a Huddinge HK
Ett av Stockholmslagen som jag inte är besviken på, trots att laget har det absolut äldsta laget på pappret så åker man i alla fall med avbytare till matcherna och spelar dem seriöst. Sen att man har en spelare som fyller 50 i sommar i laget är ju inget annat än fränt! Frågan är om vi får se Carina Johansson springa ifrån unga div 2 spelare även nästa säsong?
10a Torshälla HF
Ett av de få farmarlagen i div 2 som har struktur på verksamheten. Synd bara att Göksten åkte ur div 1 vilket också leder till att Torshälla ramlar ur 2an automatiskt.
11a IFK Tumba HBK
Seriens yngsta lag, vilket gör att dom har det svårt med fysiken mot dom tyngre lagen. Har också en tendens till att knappt ha med sig spelare till match.
12a AIK
AIK har blandat och gett väldigt mycket i serien. Kanske inte så konstigt då laget har haft ungefär 30 olika spelare inne på planen under säsongen som gått.
Text: Mikaela Bergback |
| | | | |
|
