en down period
Jag sover minst 10 timmar per natt. Jag är hur trött som helst och jag vill inget längre. Har hamnat i en sån där bitter period men jag är inte bitter. Jag är bara tom. Vet inte riktigt vad som händer eller vad jag vill göra. imorse vakna jag 7. Det tar 1 timme för mig att pka till skolan och vi skulle börja 9. Trodde jag! Gick in och kollade schema. Jag hade tittat fel. Vi började 10. gick och la mig igen, trött som få och somnade om. När kl ringer är jag om möjligt tröttare. Sätter mig i bilen och åker iväg. när jag kommer till avfarten från motorvägen är det stopp. Vi kommer ingenstans och kl bara rinner iväg. Jag hinner inte åka till skolan. jag hade blivit sen och eftersom det bara var mellan 10-12 kändes det meningslöst att sitta i bilen längre ön att vara där. Åkte hem och pluggade istället.
Är det karma? jag tror det. Frågan är väl egentligen inte om utan varför denna gången. Jag är glad för alla som kan ha en positiv period i sitt liv. Det kan tydligen inte jag. Kanske låter jättebittert.
Det är ju mycket kul som hänt sista tiden, men det hamnar liksom i mörkret när allt det dåliga tar över.
Deet ska hållas en gala på skolan på fredag. Carl-jan har bjudit in massa fina människor till skolan och så får vi vara med och jobba inför och runt omkring. Kul va?
Funkar ju då inte riktigt för mig. Jag tränar handboll. Japp jag spelar ju i ösk dam för er som missat. Vi tränar jämt. Förberedelser inför galan är från 12-23 hela veckan. Finns alltså ingen chans för mig att vara med.
Jag och dojjan har börjat med promenader. Hur skönt som helst att bara få lufta sig och vill jag skrika på den där jävla skogen så gör jag det. Hur skönt som helst!!!
Nu ska man kanske ladda om för träning. Usch va tråk!
