Danielle

dagarna tickar på bokstavlivt och jag blir snart....25 år! Herregud!
Vet inte riktigt hur min föräldrar tänkte men en sak ska jag säga... De har inte haft det lätt..

En liten glimt på mitt liv senaste 25 åren:

13 maj 1985 föddes jag på BB i motala. Mamma och pappa bodde i Askersund och där hann jag inte bo länge förrän vi flyttade till Lindesberg. Vi flyttade in i huset på Rådmansgatan där vi höll till i typ 4 år. (Ni kommer märka att det är länge för att vara oss)
Mamma och pappa skilde sig när jag var 4 år och efter det var det resor emellan dom varannan helg eller när det nu var deras "tur". Var ganska mycket bråk hela tiden och jag hamnade nog lite mitt i. Min syster var bara några månader och mamma flyttade först till ett radhus innan vi drog vidare till Vedevåg. Mitt ute i skogen bodde vi och jag gick dagis till 5 i Vedevåg innan det var dags att flytta igen. Vi köpte samma hus som 7 år tidigare och nu var det bra. Jag började på Brotorpsskolan och började med handbollen. Kompisarna tog all tid och jag var nog kanske inte alltid den bästa?

Strulade med killar och kompisar, tog egna hål i öron och navel.. Spelade fotboll och handboll och var på cuper.
DAgs att  börja 7 och ojojoj jag var inte guds bästa barn där. Vet inte riktigt hur jag fick respekten men jag hade den och det var ju kul. Slogs en hel del med killarna och hamnade lite på samtal och så. Jaja sånt som händer...

9an kom och jag träffade Mathias. Hahha ja vilken pingla. Vi träffades, jag blev osams med mamma, flyttade till pappa, blev osams med pappa och flyttade till Mathias. Det hände nog inom tiden på kanske 4 månader. Som sagt inte guds bästa barn. Vi förlovade oss på nyårsdagen, 15 år gammal och jag var "kär"!
Fortsatte strula, mobba och bråka med folk.
Gymnasiet kom och så även min väg tillbaka till handbollen. Jag träffade nya kompisar och allt flöt på. Jag hade superroligt och skolan följde med.
Sen kom dagen som ni hört om, som slog mitt liv i spillror. Jag förlorade allt!!
Vart utsparkad från Lindeskolan på inga grunder alls, jo de hade väl sina men handbolls förbundet tyckte väl att det var sådär. Från den dagen har mitt liv inte sett likadant ut. Jag förlorade mina "vänner", jag och Mathias föll isär, handboll försvann för en stund innan jag vart kontaktad av Linköping. Jag började pendla dit 3 ggr i veckan och jag växte upp. En jobbig tid som lärde mig mycket.

Kom hem och studenten var på G. Jag och Mathias gjorde slut.

Jag var kontakad av Örebro och IFK. Kändes väl sådär innan jag pratade med Pinnen som sa att jag skulle gå till ÖSK. Kom till Ösk och träffade mina underbara vänner.

Efter 1 år i Örebro träffade jag mitt livs kärlek. Patrik. Ja det är bara att säga som anna, denna glada sprallig blonda kille som ramla rakt in i hjärtat på mig. Vi har hållt ihop sen dess och det ör nog säkrast för både honom och andra att vi fortsätter.. Han har tagit mitt hjärta och han ör det bäästa som hänt mig. Tillsammans bor vi i en toppenlägenhet med lulu.

Ja vad säger man...

Idag är det dags att gratta Anna. Tjejen som fyller 21 år idag och som tagit hand om mig sen jag kom till Örebro. Tackar Tackar! Kommer inte fram så ofta men jag tycker (ÄLskar) henne! Sccchhy säg inget!